lördag 1 juni 2013

Bryter radiotystnaden för ett viktigt meddelande!


Nu ligger jag här och vilar bredvid min ingång till startfållan. Hur kunde våren gå så fort? Jag hade ju eoner av tid till mitt förfogande när jag bestämde mig för att träna till stockholm marathon!

Så blev det nu inte och träningen inför loppet idag har varit, om än väldigt rolig och givande, smärtsamt sporadisk. Ett 30k pass och ett par tvåmilare är vad jag har fått till. Snittet detta året har varit lite under 2 mil i veckan och det duger ju inte riktigt.

Men lik förbannat ligger jag här i gräset och är oerhört sugen på att springa! De få pass jag har fått till har gått väldigt bra och jag hoppas kunna få till ett bra lopp idag!

Men PB ska vi nog inte räkna med...

Lycka till alla som springer idag!

Location:Lidingövägen,Stockholm,Sverige

tisdag 15 januari 2013

Summering av 2012 - Effective eller Efficient?

Mitt träningsår 2012 kan enklast beskrivas som effektivt. Jag fick verkligen ut maximal effekt av den blygsamma träningsmängd jag lyckades få till under året och klarade mitt mål att ta mig runt ett maraton på under 3:15

På engelska finns det två ord som kan översättas med effektiv: effective och efficient. Effective kan väl enklast beskrivas med att man gör rätt saker för att nå sitt mål och efficient att men gör sakerna på rätt sätt.

I mitt fall så tror jag att jag snarare har gjort rätt saker än att jag har gjort sakerna på rätt sätt. Eller? Något som slår mig är att jag har en hög snittfart och det pekar på att jag har skött kvalitén bra under året i alla fall.


Lite dåligt med styrketräning kanske...


Mitt upplägg med ett hårt, ett snabbt och ett långt pass har passat mig perfekt. En lagom mängd träning som ger plats för tid för familj och annat roligt. Dessutom gillar jag verkligen de hårda snabba passen med intervaller och annat mys. De går att klämma in på en lunch och de är varierade och roliga att genomföra!

Att transportlöpa till och/eller från jobbet med ryggsäck är också något jag försökte mig på förra året och det ska jag fortsätta med i år. Det ger en väldigt bra träning och styrka att springa med 6-7kg extra på ryggen och det gör det möjligt att klämma in 2 mil löpning under en vardag utan att det går så särdeles mycket extra tid (löptid till och från jobbet totalt 2h, åka tunnelbana totalt 1:30!).

Året 2012 i siffror
Total sträcka (löpning): 973 km
Snittempo: 4:41 min/km
Sträcka, medel: 11,45km
Antal träningsdagar med löpning: 78
Antal långpass över 20km: 7

Årets mål med löpning kommer att vara att ta mig under 3:10 på marathon, under 40 (skam den som ger sig!) på milen och under 1:30 på halvmaran. Med hjälp av transportlöpning och fina små lunchpass siktar jag på att få till 30 km i veckan som lägstanivå. Krydda med lite Triathlon och det blir ett bra träningsår!

onsdag 24 oktober 2012

Amsterdam uncut

Här kommer den! En lång egocentrerad beskrivning av Amsterdam Marathon, ett fantastiskt lopp i ett lite småruggigt höstväder.
Jag och mina löparkollegor flög ner dagen innan och efter uthämtad nummerlapp, promenad in till stan från stadion och "incheckning" i lägenheten via hade hyrt via airbnb (rekommenderas starkt!) så fick vi tid att göra stan, vila och käka lite pasta. Det blev ganska tidig sänggång eftersom vi siktade på att vara ute vid starten i god tid.
På söndagen väcktes jag kl 06 av denna, lika bra att börja peppa sig själv på en gång eller hur?
En lätt frukost och sedan bar det iväg med taxi ut till stadion och starten. Att vara ute i så här pass god tid är väl inte riktigt min normala modus operandi och det var väldigt skönt att slippa stressa med de sista förberedelserna. Istället kunde vi i lugn och ro dricka kaffe, käka lite och sedan släntra bort till klädinlämningen.



Glada grabbar innan start!


Ganska ruggigt väder med 10 grader, regn i luften och rätt blåsigt men jag bestämde mig för att springa i shorts och kortärmat.
Med tio minuter tillgodo stod vi sedan redo i startfållan. Jag och Micki startade i rosa startgrupp (3:00-3:30) och Håkan startade i gruppen framför. NU var det snart dags! Jag kände mig utvilad, pigg i benen och jädrigt sugen på att få KÄMPA! och jag hade fortfarande som plan att gå ut i 4:30- tempo och se hur länge det höll.



Bansträckningen


När starten gick så satte alla av i ett ganska ok tempo. Jag ville inte rusa i början, men skulle jag klara av att snitta 4:30 per kilometer så fick jag inte tappa alltför mycket redan den första biten. På väg ut ur stadion så stannade hela fältet upp en stund och började gå - men jag stressades inte alltför mycket av det, det skulle jag hinna ta igen under första milen var planen.
Vid första 5km upptäckte jag att jag hade tiden  23:51 och det var lite för långsamt för att det skulle kännas bra (4:46- tempo) och jag ökade farten en smula. Det var lite lätt motvind och det kändes vääääldigt lätt fram till 10km och då hade jag ökat en smula och tempot var på 4:28. Detta kändes ju bra!
Efter ett par kilometer till så började vi leta oss ut från stan och ner mot Amstel som vi nu skulle springa bredvid en bra bit (fram till 25 km ungefär) och här klämde jag i mig min första gel. Det var väldigt skön löpning i lätt medvind och vackra omgivningar som jag fortfarande var pigg nog att uppskatta. Favoriten var nog en riktigt pampig villa med utsikt över floden som hade devisen "Labore Vincere" på järngrindarna, ganska stöddigt!
Jag höll farten fint och ökade till och med lite efter att ha passerat halvmaran på 1:36 och klämt i mig gel 2 (det var ju tvunget eftersom om jag skulle masa mig fram i samma tempo så skulle ju sluttiden bli 3:12, eller hur!), men någonstans efter vägen så började magen att göra sig påminnd och efter en lång, lång intern förhandling så beslutade jag att vid nästa vätskekontroll så blev det ett kort stopp. Det blir nästan lite larvigt att trots att man håller på och springer i över tre timmar så räknas varje sekund om man skall klara sitt mål. Men det var inte jag som var boss längre ;)
Efter det korta stoppet så visste jag att under 3:10 skulle jag inte ta mig hur jag än försökte och då slappnade jag av och siktade på det ursprungliga målet på att komma under 3:15. Nu hade jag sprungit 30 km på 2:17 och hade med andra ord mindre än en timme på mig att klämma de sista 12 kilometrarna - jag lyckades i mitt trötta tillstånd räkna ut att om jag höll mig under 5- tempo resten av vägen skulle det gå. I med sista energipåfyllningen och kämpa på!



Nu började det verkligen ta emot

Efter 30 km så kommer man in i stan igen och publiken var verkligen helt suverän. Massvis med folk stod längs med banan och hejade som tokiga! Vilken känsla!
Vid 35 så började energin ta slut och hur jag än tryckte på så minskade farten sakta med säkert. Och så jädra kul var det verkligen inte där och då - jag tyckte att den vackra parken vi sprungit igenom precis i början av loppet och som vi nu skulle springa igenom åt det andra hållet var både minst dubbelt så stor och ganska ful egentligen när man tänkte efter...
Sista kilometrarna lättade det lite och jag lyckades hålla farten hela vägen in i mål - men nån spurt blev det inte direkt. Jag visste att jag skulle klara mitt mål och benen var helt tomma vid det laget.
I mål på 3:14.21 och riktigt, riktigt nöjd! Målet med årets maraträning avklarat och en riktigt bra känsla i kroppen efteråt!
Håkan som startat före mig stod och väntade vid målfållan och Micki kom in 3 minuter senare. 3:17 på marapremiären är grymt!
Efter loppet var vi ganska fokuserade på att få på oss kläder, käka nån liten banan och ta oss in till stan och lägenheten och jag tror aldrig att öl, chips och macka har smakat bättre än vad det gjorde då.
Nöjda och glada vilade vi en stund och turistade sedan runt på eftermiddagen på ganska stela ben.
Detta var ett verkligt höjdarlopp! En vacker stad att springa i, en snabb bana och superbra publik som peppade en. Jag kan verkligen rekommendera Amsterdam Marathon!

Nu blir det vila ett tag för att vara på den säkra sidan med plantarfasciiten och slippa det avbräcket och sedan blir det lugn löpträning utan någon högre ansträngning ett par veckor.
Men sen får vi se - jag har ju ett mål kvar att försöka klara av i år...tips på millopp sent på året tar jag tacksamt emot...

Splittider:

TidSträckaTempoHastighetKommentar
00:23:515 km04:46 min/km12,58 km/h
00:22:195 km04:28 min/km13,44 km/h
00:22:345 km04:31 min/km13,29 km/h
00:22:335 km04:31 min/km13,3 km/h
00:22:205 km04:28 min/km13,43 km/h
00:23:485 km04:46 min/km12,61 km/h
00:23:055 km04:37 min/km13 km/h
00:23:335 km04:43 min/km12,74 km/h
00:10:182,13 km04:50 min/km12,41 km/h



söndag 21 oktober 2012

Yes!

3:14:20!!!

Mycket nöjd. Racereport kommer senare.

Nu är det käk!



lördag 20 oktober 2012

På väg

Nu är det snart dags! Jag sitter på flyget ner till Amsterdam när jag skriver detta och om lite mindre än ett dygn så går starten i det lopp jag har sett fram emot nästan hela året.

Det är en ganska speciell känsla, mål och funderingar kring tider och dagsform blandas med en gnutta nervositet och massvis med förväntan och sug efter att verkligen ge järnet!

Jag har bestämt mig för att gå ut i 4:30- tempo och sedan får vi se om det håller hela vägen. Det är ett högt uppsatt mål, det inser jag. Men den träning jag har fått till har gått bra och nu får jag satsa lite!

Håll tummarna för att fot och humör håller hela vägen. Startnummer 2456 för den som blir nyfiken och vill kolla resultat.



torsdag 11 oktober 2012

Hur gör man nu då?

Amsterdam kryper allt närmare. Nu är det bara 10 dagar kvar till det är dags att leverera.

Träningen har rullat på som den skall med ett långpass på 29km i lördags och ett tröskelpass på 8,7km igår.

So far so good...

Men det är nu min brist på erfarenhet börjar lysa igenom. Hur ska jag egentligen lägga upp träningen dessa sista dagar. Att det inte blir några fler långpass  - det är jag säker på. Men hur hårt ska jag köra på de andra passen? Ska allt gå i tänkt tävlingsfart nu? Eller ska jag klämma in några kortare, lite snabbare pass för att få lite tryck i kroppen?

Vad jag än gör så är ju det mesta redan klart inför loppet. Jag kommer ju inte att påverka mitt resultat något nämnvärt med de sista dagarnas träning. Det kanske bara är att köra på lite som vanligt, fast se till att man inte blir så sliten efter passen?

Tips från er maratonrävar därute mottages tacksamt!

fredag 5 oktober 2012

Utmanad!

Det damp ner en utmaning i inkorgen för en stund sedan:


Hur ska jag hantera detta då? Helt clueless är jag inte och jag har vandrat en del i trakterna kring Kullaberg. Det är verkligen oerhört kuperad terräng. Och banbeskrivningen gör ju inte att det känns lättare att klara av loppet.

Men att skriva att han inte tror att jag vågar hänga med...

Tål att tänkas på detta! Men det ser sjukt roligt ut om man kollar in klipp från tidigare lopp.